I januari 2008 en helt vanlig dag tog mitt liv en helomvändning, ett enkelt telefonsamtal som ändrade mitt liv så drastiskt, samtalet som fick mig att gråta glädjetårar utan dess like, en känsla jag aldrig känt inom mig förr. Det ringde en kvinna, från umeå tror jag, det hon sa var för mig helt ofattbart, det var något i stil med; -jag har en plats att erbjuda dig på Sjuksköterskeprogrammet i Skellefteå, och beslutet jag tog då i samma sekund var väl ett av de enklaste jag gjort i mitt liv, det var så självklart att jag skulle tacka ja, ägna mina tre närmaste år till att bli lite klokare vid skolbänken, få lite mer kött på benen och utvecklas som människa, de var ju en del av den dröm ja haft i många år..
NU i skrivande stund sitter jag här, snart två år senare.. Idag var första dagen på våran 4:e VFU (praktik) period, jag ska spendera/ägna de 10 kommande veckorna åt min personliga utveckling i mitt kommande yrke som Sjuksköterska, det är fortfarande helt ofattbart att jag ens pluggar på universitetsnivå och det värsta?/bästa? av allt är att om allt gå enligt planerna är denna 3 års studieperiod över nästa jul, fatta, nästa jul är jag Louice färdigutbildad, hur kan de vara möjligt att jag om ett år står där, helt purfärsk o grön i en helt ny yrkeskategori? Jag är iallafall väldigt glad och stolt att jag är där jag är idag, och omän jag har många delmål kvar på vägen dit så har jag trots allt tagit mig såhär långt..
Just nu står jag inför en del personliga mål/farhågor jag måste ta tag i och övervinna, dels för att göra mig starkare som person men även för att styrka mig själv som kommande sjuksköterska, jag har fortfarande mycket att jobba med, men de känns ändå så otroligt bra, det tar sig sakta men säkert ett steg närmare mållinjen, när jag nått den och allt va de innebär har jag sen ett helt yrkesverksamt liv att lära av. (:
